Jag har så mycket tankar som bara vill skrikas ut! Jag vill liksom bara få ut dom, men ändå inte alls. Får fel människor reda på tankarna och just det jag känner så kommer dom vända allt det emot mig. Så har jag ju iallafall haft det i dessa 3 åren som jag och T har varit ett par. Men sedan ska man ju absolut inte vara rädd för att berätta om det man känner. Däremot om man, som jag, är rätt så skör så är det inte alltid lätt att lita på folk överhuvudtaget längre. Finns människor i vår närhet och släkt som jag slutat dela mitt liv med. Jag pratar inte alls längre om hur jag egentligen mår, hur jag känner eller om mitt liv alls med dessa människor. Finns vissa jag gör det med, men inte alls många. Tyvärr, men så ser det ut idag! Är jätteledsen över det. Men samtidigt är det något jag inte alls kan göra någonting åt. De människorna ska bygga upp sin tillit till mig och jag ska inte göra tvärtom. För det är inte jag som gjort fel alls. Det finns människor i vår närhet som jag faktiskt inte alls kan hålla humöret uppe när dom är i närheten utav mig. För dom har sårat mig något otroligt. Om ni läser detta så hoppas jag innerligt att ni förstår vem ni faktiskt är! Om inte, då har ni inte förstått alls.. Tyvärr så ät inte livet alltid på topp.
Idag blev det Taco-paj till middag och jisses vad lilla fröken här hemma åt! Zemias äter väl sisådär med mat, vilket vi är rätt så vana vid. Lite taco-chips och lite majs samt gurka. Sedan var han helt nöjd. Jag är bara glad att han smakar på maten och fått i sig lite. Det betyder rätt så mycket för oss att han äter något! För andra kanske det låter helt konstigt att vi blir glada för så lite som han faktiskt äter. Men för ett barn som inte ens äter i vanliga fall alls så är detta lilla som gör oss så glada. Andra hade väl varit super oroliga och nästan ringt till 11-77 för deras barn inte äter tillräckligt. Men då är det dessa barn som faktiskt äter bra i vanliga fall! Det minsta lilla han blir störd av då slutar han att äta och springer iväg…
Era kommentarer