Kära älskade sjal, vad hade jag varit utan dig?
Ska jag vara ärlig så undrar jag hur personer utan ett bärdon klarar sin vardag. Hur gör dom om deras barn behöver ena föräldern samtidigt? Jag skulle aldrig klara av min vardag utan mina bärdon. Verken sjalarna eller selen, hade haft så jobbigt om barnen skriker efter mig och jag inte räcker till. Men när jag sjalar upp lilla fröken på ryggen så är hon jätte nöjd medan jag kan bära lilleman i armarna om han vill bli buren ett tag, kramas, sitta i knäet, leka, osv.. Jag har liksom all fokus på honom medan jag ändå har fröken med mig överallt fast sovandes på ryggen. Hon kopplar liksom av bäst i ett bärdon, kan inte riktigt komma till ro utan det. Så jag blir en mycket gladare mamma och jag får mycket gladare barn. Man får liksom händerna fria till att göra lite som man själv vill. Fattar inte hur man kan få sin vardag att fungera utan ett bärdon och man har fler än 1 barn. 
Hej hej! Ser ut som du har en likadan sjal som mig. Har precis fått hem min första vävda (kört trikå tills nu), en Didymos Indio 100% bomull. Min dotter väger ca 6,5kg så trikån sviktar nu. Men, får inte riktigt rätt på det. Känns som jag har massor med tyg uppe på axlarna i en enda röra? Känns knöligt och hur jag än gör så hamnar bebisen lite snett. Ditt knyt ser jättefint ut. Har du några tips? 🙂 hade blivit sååå tacksam för hon vill bli buren jämt! Du får jättegärna maila om du har tid! 🙂