Denna graviditeten har varit helt underbar på alla sätt och vis, är så glad att den varit så lätt som den varit jämfört med min förra graviditet. När jag väntade Zemias så kräktes jag i 2 veckor innan jag tog det första testet, visade negativt.. Hopp, en vinterkräksjuka har jag åkt på nu då var det första jag tänkte för stickan visade negativt. Var hemma tills min kurator skrev ett mejl till mig där hon tyckte jag skulle komma till henne för att prata lite då det var ca 3 veckor sedan jag hade fått prata av mig. Jag gick hos en kurator för jag mådde väldigt dåligt efter min syster dog och sedan gick jag in i en depression. Iallafall så åkte jag till kuratorn och jag kräktes nog 3-4 gånger när jag gick ifrån bussen till henne för att prata, en väg på ca 500 meter MAX. Varje gång jag kräktes så var det pga någon vidrig lukt jag kände av, men det enda jag tänkte på var att jag inte har fått ett positivt test så det finns ingen graviditet för mig. Eftersom min kurator jobbade på ungdomsmottagningen så fixade hon snabbt en tid hos en barnmorska, tror jag att hon var, och fick göra ett test. Meningslöst tänkte jag då jag faktiskt inte är gravid! När testet gjordes så fick jag sitta och vänta i barnmorskans rum, hon frågade hur jag skulle reagera om jag fick ett plus. JÄTTEGLAD, vi ville ju gärna ha ett barn jag och Tobias. Grattis, ni är gravida och så räcker hon fram testet till mig. Jag fattar ju ingenting, jag är inte gravid? Fick förklarat att jag troligen har gjort ett test lite för tidigt för att man ska kunna se om man är gravid eller inte. Efter testet togs så åkte jag hem och förstod nu då varför jag mått som jag gjort. Ringde till Tobias och han börja gråta i telefonen av lycka!
Så jag spydde från start tills 3 veckor efter Zemias var född. Jag gick över tiden så jag spydde i 41+3 veckor, 41 veckor + 3 dagar alltså 11 dagar över tiden, och sedan 3 veckor till. Det var verkligen hemskt! Illamåendet, halsbrännan, trött hela tiden, kräktes hela tiden, inte äta stekt mat under den första tiden och sängen låg jag ständigt i.
Var i vecka 5 när jag plussade.
Denna gången så kände jag mig enbart lite svullen om magen när jag gjorde testet, blev så jädrans chockad att det visades ett plus. Ett starkt jävla plus! Men jag mår ju inte illa? Eller behöver man ens må illa? Nä, alla graviditeter är ju olika men trodde jag skulle må lika illa som jag gjorde med Zemias. Äntligen, nu väntar vi ännu ett till barn som vi velat ett ganska bra tag. Eftersom jag hade tänkt ut hur jag skulle berätta för Tobias denna graviditeten så hade jag köpt ett par torsor, en liten kofta och en mössa, allt i samma gråa nyans och material. Slog in de i en liten fin låda, la i testet och skrev en lapp.
Jag älskar dig!
Jag vet en till som älskar dig!
Det är mitt blivande syskon som kräver varma kläder & kärlek.
Puss & kram
Zemias & bebis i mammas mage
Jag har aldrig sett Tobias blivit så glad av graviditeterna eller sett han gråta så mycket när han fick se Zemias för första gången under förlossningen, snart kommer vi stå där igen om bara någon ynka vecka och få vårt andra barn. Ska jag vara ärlig så inväntar jag fortfarande på att illamåendet ska komma.. Enda problemet jag haft är en halsbränna från helvetet och lite för trött nu mot slutet. Det är det enda jag haft denna graviditeten, väldigt tacksam för att då jag haft orken i hela graviditeten med Zemias så jag inte bara legat i sängen halva dagen.
Era kommentarer