När man har en sprallig liten pojke här hemma så kan man inte slänga upp fötterna på soffbordet och koppla av vid amningen. Man måste springa efter honom hela tiden. Men eftersom Zemias lekte så fint i sitt rum idag så tänkte jag nu kan jag sitta i soffan för att mysamma med Lemonie. Ungefär så kände jag tills det blev tyst, för tyst.. Ropar efter honom men får inget svar. Bara att resa sig upp för att leta efter honom. Där står han i badrummet med en banan som han mosat sönder och lagt i handfatet. Precis vad man behöver nu när man ammar och försöker mätta ett barn. Stackars lillasyster som inte får ligga i min famn på ett och samma ställe för mamman måste springa runt med tuten flygandes i luften efter storebror som hittar på hyss.
Ska bli skönt att få in rutinerna igen och Zemias kan få träffa kompisarna på dagis. För nu är det 3 veckor sedan ungefär han inte varit där. Nu är han frisk och kry så ska bli skönt att jag ska kunna gå ut och gå lite snabbare promenader med Lemonie och sedan städa utan att någon river ner direkt efter mig. Att ha det rent i cirka 5 timmar! Det är lyx.
Era kommentarer