Nu var det faktiskt ett tag sedan. Men nu är jag förhoppningsvis tillbaka. Hänt lite väl mycket nu det sista och kanske skriver av mig lite då och då om allt längre fram. Däremot är det snart jul och jag ligger med ångest. Varför ska jag ha en jäkla ångest för allt i princip? Ångesten är för vi kommer köpa julklapparna dagen innan julafton. Alltid samma visa trots vi säger varje år att detta året ska vi vara tidig med inköpen av julklapparna. Men det blir det ju aldrig riktigt heller för den delen. En sak vi kommit överens om är att vi kommer inte köpa några klappar till våra syskon. Ihop har vi 10 syskon sammanlagt och springa runt för att leta efter något som var och en önskar sig kommer bli tufft med två barn dessutom. Sedan har vi föräldrar, och T har föräldrar som har nya partners och där blir det 6 stycken till isåfall. Därefter ska vi köpa klappar till våra barn och vi vill faktiskt kunna skämma bort våra barn någon gång också för den delen. Inte känna att andras barn ska bli nöjda och strunta i vad våra barn får. Nä, i år är det vårar år! Där vi ska skämma bort våra barn riktigt ordentligt. Men vad skjutton ska man skämma bort dom med? Lite saker till köket då faktiskt båda älskar deras lilla kök, vi har faktiskt äntligen införskaffat ett litet bord med två pallar och det sätter vi upp innan vi går och lägger oss dagen innan julafton.
Men om vi tänker bort min lilla ångest här nu då så kan vi dra en statusuppdatering! Lemonie har nästintill slutat krypa, hon går. HON GÅR!! Lilla fröken tog sina första steg när hon var 9 månader och 20 dagar, nu väljer hon att gå framför att krypa. Är verkligen roligt men ändå lite läskigt. Hon har varit tidig med allt tycker många. När hon tog sina första steg tittade jag och T på varandra med en blick som skrek hell no, vi var inte beredda på det. Kanske om hon tog sina första steg när hon hade närmat sig 1 år, som Zemias. Han tog sina första steg någon dag innan han blev 1 år. Men vi får väl glida med i hennes utveckling precis som vanligt även om det är en aningen lite jobbigt att se henne ha så bråttom i livet. Hon säger ord som tack och där, eller det låter mer TATT och DÄÄH. Nu har hon 8 tänder istället för 2 som hon hade sist.
Zemias har börjat äta lite bättre än förr. Innan hade vi så kämpigt, eller det har vi fortfarande. Han säger inte mycket men ibland kommer det några ord. Det har börjat komma mer attityd för honom och gör någon honom sur, då får du räkna med att få någonting tillbaka. En box, nyp eller en sur unge i en kvart! Däremot har han blivit ännu bättre på att bygga med lego. Bygger hus, kan själv och kan sitta i timmar!! Igår när jag rensa, städa och möblerade om i deras rum så satt han i ett litet hörn med legot och bara byggde.
T har börjat hockey igen och jag har börjat avsky det så jäkla mycket. Ingenting är verkligen roligt för mig med den hockeyn.. Sedan har vi fått en lägenhetsvisning, men vi tackade nej av den anledningen att det inte var ett bra område. Känner att jag vill kunna bo på ett ställa där mina barn ska vara trygga, den enda gången man är trygg där är tydligen om man är för sig själv. Men känner att det vill jag inte vara i ett område där jag ska kunna bo. Jag vill kunna prata med grannar osv istället för att vi ska vara för oss själva.
Era kommentarer