Jag måste erkänna att denna graviditeten jämfört med förra så har jag varit riktigt kass på att fota magen. Varje ny vecka, alltså Söndagar med Zemias så fotades magen för att se steg för steg kring veckorna hur magen växte. Det var faktiskt eller det ÄR faktiskt väldigt roligt att titta tillbaka på dessa bilder. Vår första graviditet och vårt första barn. Så idag tog vi tag i saken och tog bild på magen medan jag ammade Zemias. Har tänkt göra amningsbild med båda barnen sedan när bebis är född och kommit hem så man får en fin bild när jag är super höggravid och en bild när vårt andra mirakel är utanför magen. Tobias agerade fotograf och han är ju egentligen inte så jädrans duktig på att fotografera men jag fick en väldigt fin bild som jag är super stolt över att han tog. Han var väldigt nöjd själv om man säger så. Förhoppningsvis så kan vi sätta ihop dessa bilder och förstora upp för att sedan sätta upp på väggen. Om vi hittar rätt plats det vill säga…
Känner att det har varit skit tråkigt att jag inte fotat magen denna gång. Bara knäppt bilder lite då och då men aldrig så ofta som vi gjorde sist. Skäms lite över det. En graviditetsmage är det finaste en kvinna kan få bära och ska ha fina minnen med kort som man antingen tagit själv eller hos fotograf. Man ska helt enkelt kunna titta tillbaka och visa sina barn att såhär stor var mamma när du låg i magen. Men tittar man och jämför dessa graviditeter så har jag mått dåligt i båda fast på helt olika sätt. Med Zemias så var allt verkligen piss.. Jag kräktes varje dag, tålde inte lukter, mådde ständigt illa, äta stekt mat gjorde jag inte för lukten och kände mig svag i kroppen. Däremot så älskade jag min kropp. Jädrans vad jag var stolt över min kropp alltså! Hela jag kände mig faktiskt väldigt snygg som gravid, sedan vad andra tyckte skiter jag fullständigt i men fy vad jag trivdes. Jag längtade tills nästa graviditet och bara önskade att få känna mig så snygg igen. Well, jag blev gravid efter försök och jag kände aldrig illamående, aldrig behöva spy och jag tålde exakt alla lukter, kunde äta allt. Men… Jag har inte känt mig fin alls denna graviditeten. Allt har liksom varit så jobbigt att se sig i spegeln vilket är så trist när jag älskar att vara gravid men jag vet inte. Det är min spegelbild som gör att jag inte tycker om det jag ser. Tittar jag mig inte i spegeln så älskar jag min kropp men så går jag förbi en spegel eller ett fönster som speglar tillbaka mig själv så vill jag bara titta bort. Jag gillar inte det jag ser. Hela jag ser så konstig ut liksom.
Tänk att det kan vara så olika för varje graviditet! Jag älskar min mage och jag älskar mina barn. Men spegeln älskar jag verkligen inte alls nu….
Era kommentarer