Ser framemot… – Joline Allison

Vad ser jag framemot mest när graviditeten är över?

Jag ser framemot som bara den att få träffa vårt andra barn, en liten flicka blir det denna gång. Ska bli så jädrans spännande att få en flicka, så nu har vi en av varje. Men vill ju inte sluta skaffa barn bara för vi nu får en av varje kön, vi vill ha en ganska så stor familj faktiskt. När tredje barnet kommer det får vi helt enkelt se.. Men men, jag ser framemot att få träffa vår flicka, se hur hon ser ut och vem hon är mest lik. Tittar vi på ultraljudsbilderna vi har på barnen så är hon och Zemias väldigt lika, sedan om det stämmer när hon väl kommer ut så märker vi om det stämmer eller inte. Hon kommer iallafall vara den sötaste lilla flickan vi någonsin skådat, i våra ögon! Vem är hon, hur ser hon ut, hur kommer hon vara den första tiden, vem är hon mest lik, osv… Tankarna går ju verkligen runt exakt hela tiden, nästan lite för mycket. Men det är nog enbart för jag är i slutet av graviditeten och det är faktiskt helt okej att få komma ut nu. Det är liksom grönt på alla håll och kanter.

Det som man längtar efter också är att få se Zemias reaktion på vår nya lilla familjemedlem. Vi pratar ju mycket om bebis här hemma, att bebis bor i magen, bebis sparkar, bebis sover, bebis är en liten lillasyster, att det är hans lilla bebis och ingen annans, förutom mammas och pappas också. När han ser en bebis etc. på dagis då några av hans kompisar har småsyskon som är bebisar så blir han helt till sig. Tar mig i handen och visar bebisen, väldigt försiktig är han. Går inte för nära men vill gärna gå fram och krama om samt ge en liten puss. Han visar då jag hämtar honom samma tid som hans kompisar blir hämtade som har dessa småsyskonen. Däremot har han fått pussa en bebis, min mammas kompis lilla tös. Det var riktigt spännande faktiskt, så glad så han visste knappt var han skulle ta vägen. Sedan kunde han inte gå ifrån henne, skulle sitta så nära henne och bara passa. Man var nästan tvungen att fråga om man fick säga hej till bebisen.

Han kommer bli en sån perfekt storebror, som en liten vakthund. Min lillasyster, rör du så ska du få se på andra bullar!!

Tänk myskvällarna, inte bara med ett barn utan med två! Jag kan börja grina av bara tanken. Zemias älskar när jag håller en arm runt honom och pillar i hans hår eller så ska jag killa på hans lilla rygg. Sedan ha en liten, liten bebis som ligger på ens axel/bröst. Kan inte beskriva hur mycket jag längtar efter detta alltså!!

Amningen, som ni redan vet så ska jag amma båda våra barn. Zemias på 1,5 år och bebisen. Det är fruktansvärt mysigt att amma Zemias fortfarande men, nu kommer det MEN jag har saknat så länge att få amma en nyfödd. Den känslan går inte att slå, bebismys delux alltså. Få se bebisen äta tills h*n somnar, titta på alla små detaljer som faktiskt skapats inuti min kropp vilket är så sjukt och bäst av allt är ju bebisdoften. Jag skådar ju fortfarande Zemias med alla hans detaljer, tittar på honom, klappar på huvudet och luktar på honom. Men det finns fasen ingen doft som slår en nyfödd liten bebis!

Längtan eter att få använda syskonvagnen är ju ganska så enorm. Jag har längtat för länge nu känner jag! Zemias kanske är den som längtar mest efter att få åka i den då han klättrat upp och satt sig i sin sittdel x antal gånger. Men jag tycker den bör fasen komma ut på sin första runda, premiärturen! Det känns som den bara står här, vilket den faktiskt gör, men jag kör den inomhus lite då och då för Zemias skull. Han sitter där som en liten prins med rak rygg och ser så jädrans nöjd ut. Vill se om den är så bra som vi önskar och hoppas på.

Nu till det som jag längtat lite efter faktiskt, träning! Jag vill komma tillbaka till den kroppen jag hade när jag träffade Tobias år -13. Fick ju iof tillbaka min kropp utan träning efter förlossningen med Zemias men jag vill liksom fasta till den lite. Däremot så måste jag få den viljan att stå fast vid att jag ska klara träningen utan att fuska någonting. Kanske få en lite bättre kropp hade ju varit något? Jag ger upp så lätt och faller in i soft läget ganska så snabbt. Så behöver någon som kickar igång mig ordentligt. Tobias är verkligen grym på det men jag vill ha någon att träna med, inte med Tobias för jag vill träna ensam och bara vara Joline utan någon familjemedlem. Även om jag vill vara med dom hela tiden så vill jag vara lite själv också. Vilket Tobias förstår då jag faktiskt aldrig varit ensam utan Zemias sedan han föddes. Kanske 1-2 gånger har jag varit ifrån Zemias i 3,5 timme som mest.

Det sista jag ser framemot efter graviditeten är att lära känna varandra som tvåbarnsföräldrar. Se hur Tobias tacklar vår nya vardag och även jag, den biten är faktiskt den spännande grejen jag ser framemot. Däremot kommer jag nog faktiskt sakna magen något extremt så kommer nog stå där i slutändan och tjata om ett tredje barn!

Joline Allison

Lämna ett svar Avbryt svar