Måste få känna saknaden
Vi alla är beroende utav olika behov. Jag och Tobias har helt två olika behov. Tobias är sådan som vill ha små semestrar med familjen medan jag vill känna en saknad efter Tobias. Men nu i Måndags ringde Tobias pappa och frågade om han ville följa med på en MC-träff? Självklart kände jag att han ska få åka iväg på de. Men tror inte mitt svar var så jäkla genomtänkt alltså, nu i efterhand. Tobias åkte på Onsdagsmorgonen och kommer hem på Söndagmorgon. Jag började känna sådan grov ångest redan efter någon ynka timma när han åkt. Började må riktigt dåligt och han förstod mig verkligen. Har aldrig känt såhär innan. För jag kände mig verkligen ensam. Barnen är ju med mig och det vet jag, men vuxet sällskap liksom. Det var det som fattades för mig. Förstod inte alls vad som hände. Men nu idag 2 dagar efter så känner jag mig verkligen jätte dålig. Mår jätte dåligt och sån grov ångest. Jag förstår nu varför.. Det är lite svårare än vad jag trodde hur det skulle vara. Att ta hand om våra barn är inga problem alls, jag har ju trots allt valt själv att skaffa barn och det är min uppgift att ta hand om dom. Ge dom mat, tvätta deras kläder, duscha borsta tänder, göra dom glada osv.. Det är inga problem alls att ha dom i min närhet. Men lever man i ångest så är det tufft att försöka göra allt själv.
Som igår skulle lilla fröken vaccineras, men vår sköterska fick först lugna ner mig för jag fick sådan grov ångest innan. Jag har inte vaccinerat något utav barnen själv innan. Tobias har ju alltid varit med innan så han kunnat hålla i barnen när det är dags för sticket och jag varit beredd med att ha bröstet redo så barnen kan få tröst äta lite. Det gick faktiskt väldigt bra. Lilla fröken pep bara till lite och fick någon tår. Sedan var hon den lilla glada tjejen igen.
Jag förstår nu idag att jag faktiskt inte mår bra att vara själv. Mitt liv går under om jag inte har Tobias i min närhet. Han är helt enkelt min trygghet. Är mer beroende utav hans trygghet än vad jag trott. Allt blir inte så som man tänkt sig inför att vara ifrån varandra. Usch, tänk om han skulle jobbat borta på vardagarna ifrån oss flera dagar i rad. Hade ju verkligen gått under! Så skönt att man vet att nästa år gifter jag mig me min trygghet. Men att jag var såhär beroende utav honom hade jag aldrig trott!! Jag vill aldrig känna saknaden om jag ska behöva må såhär dåligt och få panikångest varje dag.
Det enda som gör mig riktigt glad nu är barnens skratt!