Helg utan pappa..

Helgen invigs med ledsna, skrikiga och utslagna barn som inte riktigt vet vad dom själva vill. Jag är måttligt irriterad för lilleman börjat att vara på fröken lite väl mycket, och hon gnyr så fort någon är för nära henne. Ingen duger förutom lilla mamman i vår familj. Väldigt jobbigt och påfrestande vill jag säga. Men eftersom lilleman inte riktigt kan låta bli att vara när sin syster så blir det ett jädrans skrik för hennes del. Så mitt huvud är helt slut nu verkligen. Förstår inte riktigt hur han själv orkar fortsätta när hon skriker så tårarna sprutar. Så tar det också en jädrans bra stund innan hon lugnar ner sig. Hon är en liten tjej med en stark vilja och sitta i famnen är inte riktigt hennes grej. Om man tänker bort bärdonen då. Men att krypa runt och utforska världen är hennes grej. Så det är rätt jobbigt när en klåfingrig storebror ska vara på henne hela tiden. Känner att bägaren liksom rinner över strax.. Men än så länge har jag bitit ihop väldigt bra tycker jag. Det är ju trots allt väldigt jobbigt att höra på skrik dag in och dag ut från ett barn som vill vara ifred men det ena barnet inte riktigt kan låta bli. Gråa hårstrån? Mja, är ju ett under att dom inte kommit fram ännu.

Däremot så inviger vi återigen helgen utan pappa i familjen. Det hade varit så skönt att ha honom hos oss helt för oss själva en helg någon gång faktiskt. Är lite trött på att andra ska boka upp honom så denna helgen flyger och far också. Det är inte så speciellt roligt att ha den känslan att man har 96% av all tiden kring barnen. Tobias jobbar, dessutom natt också för att få bästa inkomsten till fyra munnar. Men tycker det är lite överdrift att han nu har börjat träna varje dag nu också samt spelar dator på det. Så det känns som det är väldigt lite tid åt oss familjen. Sedan är det många som tyvärr påverkar hans val i livet. Som nu ska han börja hockey igen som betyder ännu mindre tid åt oss.. Tobias är tyvärr för jäkla snäll så han kan inte riktigt säga nej.. Han slutade hockeyn av den anledningen han blev alldeles för stressad. Det var stressigt att åka från jobbet och hem för att äta middag, knapp kunde vi ge en puss för han åkte lika fort igen för att träna hockey, sedan match på det. Han själv sa flera gånger att han mår dåligt utav det då han kände att han missar mycket tid med mig och hinner inte se utvecklingen vid magen. För som pappa vill han bonda kontakt med magen och få liksom så bebisen får veta hur pappas röst är. Av den anledningen slutade han. Jag stöttade honom i vilket val som helst han tog, bara han var lycklig liksom!
Men igår sa han att det var för min skull han slutade. Att det var jag som ville han skulle sluta. Jag blir allvarligt talat så jäkla less på det.. Jag som stöttade i vilket val han än gjorde, han fick börja igen när lilleman var runt 4-6 månader igen och jag stöttade honom. Men återigen ville han sluta för han inte kände att han var en del av familjen. Denna gången när han vill börja i hockey igen så stöttar jag inte lika mycket. Just av den anledningen att jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte stötta någon som ger mig skuld för något jag inte gjort. För jag vet att han pratat med de som verkligen vill han ska spela fortfarande. Jag är inte dum, för jag vet.. Det var jag som stöttade alla gångerna, sa nej att han inte skulle sluta första gången och att han verkligen skulle tänka igenom sitt val..

Men allt jag önskar är en helhelg med pappa, min fästman, V Å R Tobias. Det är allt jag önskar. Ingen eller inget som kommer emellan. För det är vad vi behöver. Han är inte dålig på något sätt, men ibland blir det bara för mycket att försöka smälta.
Ja, att vara småbarnsförälder och ha en relation är inte en dans på rosor. Det krävs mycket för att man ska ha detta på fina rosenblad!

Men i vilket fall som helst så kommer jag stötta. Däremot så som jag känner just idag, nu i skrivandes stund så pallar jag verkligen inte med det. Om det är jag som ändå ska få skit för att jag ”tydligen” sagt att han skulle sluta. Ibland måste man skriva av sig sanningen också. Men jag tänker inte ta vad som helst.