Vuxenpsykiatrin?

Hur jag känner just nu? Jorå, jag är måttligt förbannad. Jag sökte till vårdcentralen här jag bor för 6-8 veckor sedan ang en remiss. Remissen till vuxenpsykiatrin för att jag ska kunna gör en utredning för att se om jag har en diagnos eller inte. Har misstänkt att jag har add eller adhd ett väldigt bra tag nu. Eller från och med mamma berättade lite mer om vad diagnosen var och hur en person med diagnosen kan vara som person. Jädrans vad träffad jag kände mig i det mamma sa. Det var som om mamma beskrev mig fast hon beskrev själva diagnosen ganska så kort och enkelt. I och med att en av mina bröder fick diagnosen add så förstod jag också att jag har nog också någon diagnos. Vi är ganska lika om man ser helheten i skolan tex. Tror kanske han fick diagnosen för 1-2 år sedan och då har jag alltid sagt till mig själv att jag behöver nog också göra en utredning. Just för att se om jag också har det eller inte. Få det på svart och vitt liksom. Det fantastiska med mig är jag tänker alltid på en sak som måste göras innan jag går och lägger mig. Och det är det första jag ska göra imorgon när jag vaknar är att ringa vårdcentralen för att göra en remiss till vuxenpsykiatrin. Sagt och gjort så har det varit såhär nog i 8 månader att jag tänkt såhär. Varje jäkla kväll! Komiskt att jag kommer ihåg det varje kväll eller någon minut senare efter vårdcentralen stänger sin växel.
En dag kommer faktiskt min älskade fästman ihåg detta en morgon när han kommer hem. Eller en dag? Flera dagar i sträck och jag sa att jag ringer direkt när jag ätit upp frukosten. Men men… Jag glömmer av! Tillslut fick Tobias nog och sa att han vägrar lägga sig förrän jag ringt vårdcentralen. Så då ringde jag verkligen och fick redan en tid matchande vid Tobias tandläkartid och direkt efter Lemonies BVC-besök kommer jag ihåg. Jag får gjort min remiss men jag får ett samtal 2 veckor efter av min förra psykolog som jag gick till att hon fått min remiss och psykologen undrade klart varför remissen inte skickats rätt. Blev jätte irriterad och psykologen skulle genast gå till vårdcentralen i samma byggnad för att ge tillbaka remissen, så dom kunde skicka den till rätt ställe. 4-6 veckor går och jag började undra om ens vuxenpsykiatrin ens har fått min remiss då man tyckte att man kanske ska få en bekräftelse att remissen kommit fram. Ringde upp dom i förrgår och vet ni vad? Dom har inte fått en remiss alls och har aldrig sett eller hört att dom skulle få en remiss angående mig. Personen som satt i receptionen på psykiatrin trodde att vårdcentralen antagligen har slängt min remiss men hon bad mig göra en egenremiss till dom.

Sagt och gjort så gjorde jag dom sa och det gick så jäkla snabbt. Samt bekräftelsen gick sjukt snabbt! Nu hoppas jag att jag kan få göra någon utredning för att få se om jag har en diagnos eller inte. Vad svaret blir kvittar jag i. Men om jag nu kanske har en diagnos så kan det vara skönt att eventuellt få hjälp med en medicin som kan hjälpa mig när jag sätter mig i skolbänken igen som jag har planer på att göra inom en väldigt snar framtid, om jag då har en diagnos dvs. Jag är jättenervös och får väldigt lätt ångest när jag tänker på att börja studera igen. För jag tänker enbart hur jag var då i skolan. Högljud, tappade jämt fokuset, svårt att sitta stilla då jag hade svårt för att sätta mig tillrätta, tog långtid för mig att kunna börja med att enbart öppna boken, osv.. Så är jätteorolig inför mina studier som kommer ske inom en snar framtid… Sån ångest!! Det är liksom en sak som jag också skjuter fram på hela tiden. För lärare i skolan ansåg mig som ett problembarn för jag inte kunde fokusera alls. När jag misslyckades på ett prov fick man höra men inte så konstigt för du är som du är.

Lite därför jag skjuter fram körkortet hela tiden också. Jag är rädd för att misslyckas och för att höra de kommentarerna igen!