Min framtid?
Hur ser min framtid ens ut? Ja ni, det undrar jag också. Hela tiden så snurrar det runt i huvudet på mig om hur framtiden är eller kommer att vara. Det jag vet är att fler barn kommer vara incheckade inför framtiden. Inte just nu nu! Men om några år kanske vi sitter med vårt tredje barn. Däremot så har jag sån fruktansvärt stor ångest kring detta med utbildning, jobb och körkortet. Jag är en sån person som är och nog kommer förbli rädd för att misslyckas. Det är dessa förbannade proven som gör mig så äckligt nervig. Bara av tanken gör mig så otroligt spänd liksom. Jag vill ju så otroligt mycket men jag har den spärren i huvudet som måste släppas. Lite beror det på min grundskola jag gick på där vissa lärare hade förväntningarna med att jag enbart misslyckades. Då de flesta sa inför varje prov ”jaha, då får vi önska dig lycka till och hoppas du inte blir godkänd denna gång också…” Så det är mycket av det som gör så jag blir äckligt nervig inför prov och att ens våga göra något som jag faktiskt vill göra. Det är jag tyvärr jätteless över. Denna förbannade spärren måste verkligen släppas men det går verkligen inte.
Så som med körkortet. Det går bättre med att läsa och plugga, det gör det verkligen. Att köra kan jag utan några problem, kan reglerna och skyltarna när jag kör samt är väldigt uppmärksam kring vägarna. Problemet är att jag får sån grov ångest av bara tanken inför uppkörningen och teorin. Jag vet inte ens hur jag ska göra för att släppa denna jäkla spärr. Men ett körkort är någonting jag verkligen M Å S T E ha i min hand. Helst redan innan jag fick barn men men.. Ibland går inte som man tänker sig.
Sedan detta med att ha en utbildning. Jag älskar vården och har velat jobba inom vården sedan jag var liten. Inriktning kring förlossningen. En stor, stor, stor dröm jag alltid haft. Medan kompisarna berättade att dom ville bli delfinskötare, brandmän, polismän, veterinär så svarade jag antingen tatuerare eller hjälpa mammorna att få sina bebisar. Det är en tanke som inte släppt alls ifrån mig trots så många år senare. Men får jobba upp till mina mål sakta. Jag ska nå mina mål oavsett hur lång tid det ens kommer att ta. Men jag ska nå dom, jag ska klara av det felfritt. Mitt självförtroende är inte direkt så bra om man säger så.. Prio ett är mitt körkort och prio två är att sätta mig i en kurs för att bli undersköterska.
Men det är denna jäkla spärren som förstör allt..