Fröken med blåtiran
Gjorde lite extra ont i mammahjärtat igår. Lilla fröken här hemma klättrar ju överallt och ingenstans. Hon tror att hon kan så mycket mer än vad hon kan om man säger så. Inte så jätte stabil kropp men hon tätar sig fram liksom med olika saker. Som nu är det jätte roligt att öppna byråerna för att dra ut alla kläder. Så vi, eller jag viker om de kläderna hon dragit ut minst 4 gånger om dagen. Lite tröttsamt men hon är ju så otroligt snabb också. Sätter jag henne i köket bredvid mig när jag tex ska plocka i och ur diskmaskinen eller göra mat så vips är hon borta i ett nafs. Sedan hör man det fiffiga ljudet. Byråerna dras ut. Antingen så hinner hon stänga fort trots kläderna är utanför men då klämmer hon dom små fingrarna. Eller så står hon där med en liten blick som säger klart och tydligt det var inte jag, okej?
Men igår hände det. Jag sitter i soffan och kollar på henne hela tiden. Hon kryper fort som attan till byrån och drar ut en låda. Varje gång hon slinker ner handen så säger jag ajja dig och då flyger den lilla handen fort upp. Men lika fort ner slinker den ner igen. Så där står hon ett jäkla bra tag tills hon liksom tappar balansen när hon ska vända sig om. Och där slår hon i sig. Rätt vid det lilla ögat så blev det ett litet sår med en liten liten blåtira. Som faktiskt är i en väldigt fin liten ljuslila färg. Men jisses vad svullet ögat är.. Ser ut som hon har en av Sveriges största påse under ögat. Jäkla byrå asså som ska vara så nedrans intressant! Men inte har hon lärt sig av sina misstag för just nu är hon på samma ställa, i samma låda medan jag säger ajja dig och nu ska jag tyvärr vika mina kläder ännu en gång. Hade det väldigt lugnt med Zemias som aldrig gjorde såhär. Men nu fick man ju stormvinden till dotter som har så bråttom i livet och ska utforska precis allt.
Trevlig morgon!
Avskyr den jäkla lampskärmen i köket. Ger en sån jobbig gul ton så man får så fula toner i bilderna och jag får sån extrem huvudvärk av ljuset när vi ska äta där. Ny lampskärm ska bockas av ganska så snart har jag bestämt! Men får jätte ont i mammahjärtat när jag ser hennes öga. Tack och lov kom inte kanten av byrålådan i ögat.